Arbetsplanen - en ekonomisk plan för ökad frihet

I många strategispel och RPG-spel kan man prata om ett endgame, ett skede i spelet då allting ska avgöras eller bara ett skede där man nått en slags slutplatå och där inte så mycket mer nytt händer efter det.  För att verkligen satsa på endgame innebär det ofta uppoffringar på vägen, t.ex. att man ser till att utföra vissa uppdrag tidigt i spelet som inte går att göra senare, att man tränar upp vissa färdigheter tidigt som är svårare att träna upp senare, att man tillåter en långsam utveckling initialt för att kunna utvecklas snabbt senare eller att man nischar sig tidigt inom en gren/del av spelet som i början inte är så fördelaktigt men som lönar sig i slutändan.  Gemensamt för satsingen på endgame är att det är lite tråkigt/långsamt/riskfyllt initialt, för att sedan kunna ligga på topp eller helt enkelt vinna så småningom. Lite som med investeringar för den riktigt långsiktige.  Frågan är bara, när det gäller det riktiga livet, när man ska anse att det är endgame? När ska man börja