Målsättning 2024
Under 2024 kommer sparandet bli annorlunda mot tidigare år. Jag arbetar sedan ett halvår tillbaka som egenföretagare och lönen kan därför komma att variera. I början av mars räknar vi också med att bli tvåbarnsföräldrar vilket kommer innebära en hel del föräldraledighet - dock främst för min sambo då jag kommer behöva satsa på företaget. Att vara helt ledig under 3 av 4 av bebisens första månader, ytterligare 3 månader föräldraledighet på heltid kring 1-årsdagen samt att arbeta typ halvtid hela tiden från födseln i princip fram till 2-årsdagen kommer inte att ske denna gång. Långt ifrån. Nu blir det istället att använda 10-dagarna och därefter jobba heltid under bebisens första år istället, därefter delad föräldraledighet några månader följt av en kortare föräldraledighet på heltid.
Det känns som att det finns en risk att min relation till barn nr2 blir lite haltande jämfört med vårt första barn. Jag hoppas inte att det blir så.
I samband med att jag kommer att jobba mycket och min sambo kommer att vara föräldraledig mycket kommer vi att jämna ut våra inkomster. Stora delar av mitt överskott kommer därför att överföras till henne istället för att investeras.
De ökade utgifterna (främst på grund av bolån som ska förnyas) leder också till ett lägre sparande, trots en betydligt högre lön nu jämfört med tidigare när jag jobbade 55% (med 60% lön).
Jag är nu relativt nära mitt långsiktiga mål om 1 miljon kronor och det känns skönt. Det bör vara uppnåeligt inom 2 år och kommer då ligga som en god grund till en framtida pension. Jag kommer antagligen fortsätta investera på börsen efter det så länge jag har ett jobb jag trivs med, men tanken är också att spara mer kortsiktigt inför resor och annat (när barnen är större och mer robusta - så att det blir kul på riktigt).
Hursomhelst, här kommer min målsättning för 2024:
- Bibehålla en lön på minst 40 000 kr/mån brutto.
- Börssparande på minst 60 000 kr under året.
- Maximalt 3 enskilda aktieinnehav i portföljen.
- Ha ett buffertsparande på minst 20 000 kr.
Kör ni i stort sett en helt separerad ekonomi, med lite utjämning av inkomster? Är mest intresserad att veta hur andra gör. Finns inga rätt eller fel. Känns dock som att det snabbt blir krångligt med barn och bolån inblandat, om man sen dessutom gifter sig så blir ju allt gemensamt så länge man inte skriver bort det.
SvaraRaderaHej!
RaderaVi har gemensamma utgifter som vi delar på i princip 50/50. Våra gemensamma utgifter är:
- Avgift till förening
- Amortering
- Räntekostnader
- Mat/hushåll/hygien - gemensamt kontokort (min sambo betalar lite mindre här)
- Hemförsäkring
- Bredband
- Elnätsavgift
- Elhandelsbolag
- Barnsparande i fonder
- Förskoleavgift
När detta är betalt har vi våra egna pengar kvar som vi gör vad vi vill med (betalar egna räkningar t.ex. CSN, mobil, fackavgift, olika abonnemang, köper egna kläder/prylar, går ut med vänner och fikar/äter, investerar etc).
Detta passar oss bäst och gör att vi känner oss fria. Jag vill inte att någon ska kontrollera/bestämma över vad jag gör med mina pengar, och jag vill heller inte vara någons "sugar daddy". Vi har liknande inkomstnivåer just nu, tidigare har min sambo tjänat mer. Om någon av fri vilja skulle gå ned i arbetstid (t.ex. som jag gjorde 2021-2023) så blir det mindre pengar kvar i fickan för den personen, i utbyte mot tid/frihet/studier medan den som arbetar har kvar sina egna pengar precis som innan. Rättvist enligt oss.
Vi är inte gifta än men kommer att gifta oss någon gång. Bolånet är delat 50/50 och kontantinsatsen är betald 50/50. Eget sparande tillhör, och kommer tillhöra den enskilde personen vid giftermål (och eventuell skiljsmässa). Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar för att den andre personen varit sparsam.
Hur gör ni?
Tack för ett detaljerat svar!
RaderaJag tror ett sånt upplägg fungerar bra och är rättvist (eller alla upplägg fungerar ju så länge man kommit överens och samma/liknande syn).
Har haft liknande tidigt i förhållandet men så fort inkomsterna börjar variera mycket av olika anledningar kändes det som det snabbt blev konstigt. Att frivilligt gå ned i tid som du gjorde är ju enklare att hantera så länge du fortfarande kan dra ditt strå till hushållet.
Men när det börjar bli ont om pengar så att man börjar tumma på 50/50 regeln så blir det ju i praktiken att ena parten kan bestämma sig för att tex studera så får den andra bekosta stora delar av det. Samma med barn antar jag, blir ett incitament att vara hemma speciellt om man ändå utjämnar kostnaderna. Som sagt huvudsaken är att man pratar öppet om det och är överens, då fungerar allt. Så det är ingen kritik till er!
Vi bestämde att bara slå ihop allt några år in i förhållandet. Kanske naivt från speciellt mitt håll nu med tanke på hur inkomsterna utvecklat sig. Det har nog fungerar då vi båda haft samma syn på långsiktiga mål. En fördel jag sett är att allt blir så öppet och tydligt gällande hushållets finanser. Undviker mycket tjafs tror jag, blir liksom väldigt tydligt hur del mindre beslut påverkar men framförallt hur tex en dyrare semester, ny bil, boende i olika prisklasser etc. slår på helheten, så man får ta beslut tillsammans som ett lag. (I iallafall första seriösa förhållandet ger vi det en chans. )
Har nog gått den vägen då jag i min närhet sett många ekonomiskt dysfunktionella förhållanden (inklusive farsan och morsan) där parterna inte sett helheten och det resulterat i att ena tänker ”du har ju alltid tjänat mer än mig och har mycket undanstoppat, nu behöver familjen en ny bil, varför köper inte du en till oss?” medans den andra tänker att hen har lagt i stort sett alla inkomster på hushållet och familjen redan, arbetat ihjäl sig med övertid, och kunnat spara undan en mindre liten slant till sig själv; medans andra partnern spenderat allt, främst på sig själv och kanske dessutom krävt att arbeta deltid, och nu kräver massa nya större inköp. Detta resulterar ju inte oväntat i skilsmässa.
Men som sagt, så länge man pratar och planerar öppet gemensamt så fungerar allt bra är jag övertygad om. Jag är mest förvånad över att detta inte verkar ske i iallafall min omgivning. Inom denna bloggsfär är det nog inget problem dock.
Precis! Mina vänner kör olika, vissa har helt gemensam ekonomi (bägge löner landar på samma konto och allt tas därifrån) andra kör 50/50 gemensamma utgifter och har resten som egna pengar (som vi gör) andra kör att t.ex. 70 % av lönen går till gemensamt konto för båda och 30 % är egna pengar. Finns många olika sätt.
RaderaOm vi hade tjänat väldigt olika på heltidstjänst (t.ex. ena personen tjänar 28 000 kr/mån och den andra 114 000 kr/mån) hade vi nog gjort annorlunda.
Precis, viktigast är att man pratar om det. I vårt fall tänkte egentligen min flickvän vara föräldraledig kanske 8 månader på heltid och därefter att vi delar på det eller att jag är hemma. Jag vill egentligen vara hemma mer, och hade jag varit anställd hade jag varit det. Vi fick därför diskutera olika planer och landade i att "bäst för laget" blir om hon är hemma lite längre och jag i sådant fall kan skicka pengar till henne för att väga upp för det.
Jag tror det är bäst att försöka dela 50/50 (eller så nära det går) på ekonomin, så att ingen blir beroende av den andra och så att det inte tar lika hårt på någon part vid eventuell separation. Jag tror också det är bra att ha egna fickpengar för att ha frihet och EGET ansvar över sin ekonomi.